The Cuzco School (Escuela Cuzqueña) was a Roman Catholic artistic tradition based in Cusco, Peru (the former capital of the Inca Empire) during the Colonial period, in the 16th, 17th and 18th centuries. It was not limited to Cuzco only, but spread to other cities in the Andes, as well as to present day Bolivia and Ecuador.   Related Paintings of Cuzco School :. | Child Jesus and Angels | Our Lady of Conception, Child Jesus and Angels | Our Lady of Guadalupe | John of God in Glory | The Victors Return |
Related Artists:
caspar netscher
Caspar (or Gaspar) Netscher (Heidelberg, 1639 ?C Den Haag, January 15, 1684) was a Dutch portrait and genre painter. He was a master in depicting oriental rugs, silk and brocade and introduced an international style to the Northern Netherlands. Little is know of Netscher's early years. According to Arnold Houbraken's 17th century biographical study of Dutch painters he was born in Heidelberg or Prague. His father Johann Netscher probably was a sculptor from Stuttgart who died in Poland when he was two years of age. It is also suggested that Caspar may have been the son of a Rotterdam painter. His mother, fleeing from the dangers of a civil war, carried him to Arnhem. On her way two of her children died. In Arnhem he was adopted by a physician named A. Tullekens. At first he was destined for the profession of his patron, but owing to his great aptitude for painting he was placed under a local artist named Hendrick Coster, and in 1654 became a student of Ter Borch in Deventer, who had family connections to Tullekens. He was Ter Borch's most gifted pupil, probably worked as an assistant as well and he appears several times as a model on Ter Borch's paintings. The Lace-Maker by Caspar Netscher (1662), oil on canvas, 33 x 27 cm. Wallace Collection, LondonIn 1658 he set out for Italy to complete his education there. However, he didn't get farther south than Bordeaux that fall, where he married Margaretha Godijn in 1659. There he toiled hard to earn a livelihood by painting small cabinet pictures which are now highly valued on account of their exquisite finish. After moving to The Hague in 1662, possibly because of the prosecutions of Protestants, he turned his attention to portrait-painting. In this branch of his art was more successful. In 1668 he joined the Schutterij and Cosimo III de' Medici, traveling through the Netherlands bought four paintings. It is likely that Netscher knew the painters Frans van Mieris, Sr. (1635 -1681) and Gerard Dou, but it is certain that he knew the painter Gerrit de Hooch from The Hague as his wife gave her name to Gerrit's new born daughter Margarita in 1676, the event being witnessed by Caspar as well as his wife. He was patronized by William III, and his earnings soon enabled him to gratify his own taste by depicting musical and conversational pieces.
Marchetti
Italian 1853-1909
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.